Vi prickade in en riktigt fin helg till vår semestertripp på tu man hand. Solen lyste över oss mest hela tiden ute på kusten, härliga kusten, fascinerande kusten! Denna gång tog vi färjan ut till Käringön i Bohuslän. Är så förundrad över hur de ens kom på tanken att bosätta sig så ensligt och svårtillgängligt. På en hårt kuperad ö där man var tvungen att hämta jord från fastlandet för att kunna begrava döda på kyrkogården. Där naturen inte vet vad handikappanpassat är. Att promenera här är mer att bergsklättra. Tänk att ha en liten ettåring som precis håller på att lära sig gå, barnsäkert?...not. För att inte tala om hur det måste vara att bli äldre och ha svårt att gå. Men det är klart, det var en annan tid med full fiskeindustri. Detta vackra hus låg långt från det resterande fiskesamhället på Käringön, så ensligt, men så vackert mot öppet hav...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar